Katastrof

Vet nu vad... Igår hade Ove namnsdag. Men jag hann inte hem innan 12slaget så jag kunde gratta honom ordentligt. Stackarn. För jag satt i en badmintonhall da whole day. Från åtta på morgonen (gick upp 06.00) till kvart i elva på kvällen. Det ni! Så nu har jag fått nog av idrottshallar. I alla fall tills på måndag. Imorgon alltså. Om kommunen har öppnat den då, förstås. Det är bara den kvar nu som är stängd. Skoj.

Jääh. Tävling igår alltså. I B-klass. Inte en enda match vann jag. Bara två set. Himla tråkigt. Det var så nära flera gånger. Ställer man upp i både mixed, dubbel och singel tycker man ju att man ska vara bra på något. Men icke. Föresten har jag haft ett jädra oflyt hela veckan. Har inte kunnat träna någongång, skoskav från de nya skorna och så gick racket sönder på uppvärmningen. Mitt bästaste rack. Så jag fick låna Davids andrarack.

Badmintontävlingar är rätt mysiga ändå. Sålänge de inte håller på i 15 timmar som den här gjorde (på slutet hade jag så tråkigt att jag satt och räknade ut hur många hundradelar vi hade varit där). Man går omkring, kanske i en liten flock av blåklädda lagkamrater, och tittar på matcher och jäklas lite med varandra. Eller så sitter man still på läktaren och laddar inför nästa match som går om fyra timmar.

Så nu sitter jag här med världens fetaste skoskav. Det var bara en liten blåsa igår innan tävlingen, så jag tryckte dit ett compeedplåster. Men på 15 timmar har skon lyckats knaga sig igenom det på två ställen så det var ju inte mycket till hjälp. Eller jo det var det nog. Utan det hade väl hela hälen varit väck. Det hade nog kanske om möjligt gjort ännu ondare än vad det gör nu. Snyyyft.

Waaah! Rekordlångt inlägg! Idag ska jag satsa på att se dagsljus och inte springa omkring och jaga en boll. Så blir det väl läxor med. Imorn är det inlämning av sommarjobbsansökning. HOPPAS HOPPAS HOPPAS!