här sitter jag nu, svettig och trött. Har precis kommit hem från tisdagsträningen på I17, och jag är... väldigt trött. Fotbollsspelarna invarderar omklädningsrummet på tisdagar så jag får duscha hemma. Förut, innan jag började skriva tänkte jag "nej, jag ska nog inte skriva nu. Inte riktigt läge innan dusch och mat och allt, jag måste ekomma lite i stämning." Men jag tror att det är just det som är felet när man aldrig riktigt har någon inspiration till att skriva bra. De riktiga lägena är när man är trött och utsliten eller pigg och överlycklig. Är man neutral lär huvet också vara rätt neutralt. Men fråga är om detta blir något bra. Nu låter jag bara fingrarna fara hit och dit över tangentbordet och skriver nästa ord som kommer upp i mitt huvud.

Jo, jag tänkte såhär: (nu börjar den ordentliga texten) Hur lär man sig saker? Hur vet man vad man inte ska göra och ska göra? Hur man ska göra. Och inte göra. Och vilket är det bästa sättet att lära sig? Nu när man inte är så gammal är det inte lätt. Allt snurrar och man fattar inte någonting. Inte jag. Inte alls. Jag vet inte om det är så för alla i den här åldern. Solstrålarna som verkar må bra jämt, åker till Kanarieöarna två gånger om året och ... jag vet inte... de kanske bara fejkar. Överlevnadsstrategi. Fast det är inte det som det här handlar om. Det är ju hur man lär sig saker.

Vad är bäst nudå? Lära sig själv genom misstag eller att någon annan förklarar hur man inte ska göra saker? Vad tror ni vad tror ni vad tror ni, som killen i McDonaldsreklamen på Spotify säger. jag har tänkt på det här ett tag, och kanske ska man blanda det? Man kan aldrig hinna att lära sig allt själv på en livstid. Man måste ju uppleva allt för att lära sig det, och när man väl har upplevt allt (om det någonsin händer) är man la för gammal. Men vissa saker är nog viktiga att lära sig själv. Och lär man sig allt andra är det ju deras liv man lever. Så ska det inte vara.

Åhej.